Kopparsmedjan, Fiskars
1.10.2011-8.1.2012
När smeden och ljuskonstnären möts, börjar metallen skina.
Som utgångspunkt för vårt arbete ligger utnyttjandet av gruppens medlemmars kunnighet inom olika fält och samarbete över gränser för profession och material. Namnet Järnfruarna hänvisar till skrotjärn, vilket ses i flera verk. Det hänvisar även till en användning av material på ett fördomslöst sätt, såsom kombinering av porslin och ljus.
Järnfruarna är även en attityd, det är en glimt i ögat. I järnet fascineras vi av de kulturella konnotationer materialet skapat och lekar med dem. Järnet betraktas som ett maskulint, hårt och oböjligt material. Vad sker då när det vid sin sida får något spätt, strålande eller lätt? I en del verk möts det feminina och det maskulina på ett strålande sätt, i en del förblir könet en gåta och i en del har utgångspunkten varit den inspiration materialet har gett upphov till.
Namnet talar om skapargruppen, om kvinnor förälskade i skrotjärn. Till gruppen hör smeden Kaisa Barbieri, keramikern Nanna Bayer, ljuskonstnären Tarja Ervasti, bildkonstnären Hanne Horte och journalisten Elina Laiho. Vi har gått runt på Kuusakoskis skrotgård i Karis och begeistrats av ståtliga skrotberg, fantastiska former, den pust av tidens gång som det rostade järnet utstrålar och av metallens kraft.
Materialet som använts begränsar sig inte till järn, utan verken är en genomskärning av samtliga kreatörers kunnande och en kombination av deras material. De flesta verk är produkten av samverkan mellan två eller tre kreatörer. Med finns även arbeten av enskilda gruppmedlemmar. I verken används bland annat porslin, ljus, video och målning.
Utställningen är uppbyggd av olika delar, varav den första är stålbordet Fest – Juhla. Det praktfullaste verket är den 25 kvadratmeter stora mosaiken Solmatta – Aurinkomatto. Fest och Solmatta är arbeten utförda av hela gruppen
